Einstein

Sida 2




INNEHÅLLSFÖRTECKNING:



Sida 1 - Titelsida

Sida 2 - Innehållsförteckning

Sida 3 - Bakgrund, syfte, avgränsning

och metod

Sida 4-6 - Inledning på huvudtexten -

Renässansen

Sida 7-12 - Leonardo da Vinci´s liv

Sida 13-15 - Leonardo da Vinci´s

uppfinningar

Sida 16-18 - Leonardo da Vinci´s musik och

konstverk

Sida 19-21 - Leonardo da Vinci´s "Mona Lisa"

Sida 22 - Subjektiv sammanfattning

Sida 23 - Källförteckning
























Sida 3





BAKGRUND:

Jag har alltid varit intresserad av

historia och då speciellt av lärda män som

Leonardo da Vinci.


SYFTE:

Att undersöka om Leonardo da Vinci var

typisk för sin tid.


AVGRÄNSNING:

Jag har valt att börja med en kort inledning

om vad renässansmänniska är för något. Sen

tänkte jag berätta om Leonardos uppväxt och

till sist om hans uppfinningar och hans

konstverk.


METOD:

Metoderna har varit att låna böcker på

biblioteket, slå i uppslagsverk och leta i

tidsskrifter.






























Sida 4






INLEDNING PÅ HUVUDTEXTEN -
RENÄSSANSEN


Renässansen började under mitten av 1300-

talet och slutade ungefär vid 1600-talets

början.


Rinascità (italienska), renaissance

(franska) är ordet renässans på de olika

språken.

Ordet renäsans betyder pånyttfödelse och

syftar på italienarnas återuppväckande av

det antika kulturarvet efter det långa

avbrottet under medeltiden.


Renässansen var närmast en skördetid för

tankar och ideér som vuxit fram under

medeltiden och som skulle förändra Europas

kulturbild mellan 1300- och 1600-talet.


Det man nu skapade var en ny människosyn,

som utmärktes av naturvetenskapen, de

geografiska upptäckterna, antik- och

språkintresset och de tekniska

uppfinningarna.


Vad som var typiskt för en sann renässans

människa var att han (det var mest män)

skulle kunna lite av allt. Han skulle kunna

vilka de främsta konstnärerna, musikerna,

äventyrarna mm. var. Sen fanns det ju dem

som var experter på alla områdena och

naturligtvis var ju Leonardo den störste av

dem.

Han var ju känd redan under sin tid.


Vad som också var utmärkande var att man

Sida 5







utrustade stora skepp att segla iväg och

hitta nya landområden med mycket guld och

silver.

Många av skeppen kom aldrig tillbaka.





























































Sida 7




LEONARDO DA VINCI´S LIV:

Leonardo föddes den 15 april 1452 i den

lilla staden Vinci i Italien.


Han arbetade som målare, bildhuggare,

fortifikationsingenjör, vattenbyggare,

kartritare och teknisk konstruktör, men i

grund och botten experimenterade han bara

för sina egna syften.


Under sin tid var han känd som den stora

impulsgivaren och skaparen av två fresker

(målningar):

"Nattvarden" och "Anghiarislaget", båda två

är förstörda idag.


Den enda personen som stod Leonardo nära var

hans vän och lärljunge Melzi, som har

bevarat Leonardos teckningar, studier,

planer, uppfinningar och tankar till

eftervärlden.


Leonardo da Vinci (Leonardo från Vinci) har

fått sitt efternnamn från sin födelsestad.

Vinci betyder "betesmarker" och det har fått

sitt namn efter landskapet med dess

vingårdar och marker.


Leonardos far, Ser Piero, härstammade från

(på den tiden) en berömd florentinsk familj.


Man kan följa släkten tillbaka till 1200-

talet och ättlingar till Leonardos bröder

levde ända in på 1900-talet. Det var ett

segt och starkt släkte.





Sida 8







Släktens medlemmar var oftast väldigt stora

och starka, det var även Leonardo. Man har

hört berättas att Leonardo utan ansträngning




kunde böja ihop en hästsko med bara ena

handen.


Han far, Ser Piero, ägde en liten lantgård i

Vinci och hela familjen var välmående.


Leonardos mor var en bondkvinna. Man vet

bara hennes förnamn och det var Catarina.

Catarina överlämnade sonen i faderns vård

och gifte sig med en enkel man från Vinci.


Leonardo föddes utom äktenskapet men på den

tiden var det ingen skam att vara av oäkta

börd.


Ser Piero gifte sig fyra gånger med först i

det tredje och fjärde äktenskapet blev det

barn, sammanlagt elva stycken. Leonardos

farbror Francesco tog hand om pojken, som

den mycket strängt sysselsattefadern

knappast hade tid med. Men man vet med stor

säkerhet att Leonardos uppväxt var mycket

lycklig.


Han levde nära naturen, där det fanns mycket

att beskåda bland djur, växter och konstigt

formade stenar.


Han konstnärliga begåvning framträdde

tidigt. Han tecknade, knåpade och

modellerade. Hans far satte honom som

fjortonåring i lära hos Verrocchio (som var

en berömd konstnär i Italien), sedan han
Sida 9







visat några prov på Leonardos skicklighet

och frågat honom om han trodde att pojken

hade några framtidsutsikter som målare.

"Helt säkert" lär mästaren ha svarat. Så

blev Leonardo lärling i Verrocchio verkstad.


Han fick hjälpa till vid utförandet av

gravstenar och förfärdiga silverskålar,




mosaikarbeten, bronstatyer och

altarmålningar.


Leonardo hade här grunden till sitt tekniska

kunnande.


Det tog Leonardo sex år innan han fick sitt

mästarbrev.


Hos Verrocchio intresserade man sig också

för matematiken och den nyupptäckta

perspektivläran, som ett medel att återge

verklighetens former. Leonardo påverkades

av de nya teorierna och ägnade matematiken

ett lidelsefullt intresse.


Man har inget tillförlitligt porträtt av

honom som barn, men man har sannolikt med

viss rätt velat se hans drag i ärkeängeln

Mikaels huvud i Botticinis målning "Tobias

och ängeln", och kanske också i "Unge David"

av Verrocchio.


Leonardo ägnade sig också mycket åt musik.

Han både sjöng och spelade luta och var

berömd för sina sällskapstalanger.




Sida 10







Musiken var en konstart som på den tiden

gynnades av hovet och bäste lärare i

musikteori var Franchino Gafurio. Hans verk

om "Musikutövning" hör till de tidigast

tryckta böckerna i Milano.


I utgåvan av Gafurios arbete finns en

teckning av en orgelspelare som satts i

förbindelse med Leonardo.


Leonardo var mycket musikalisk, men bland

hans många anteckningar finns inga noter.


Hans intresse för musiken fick honom att




göra utkast till nya konstigt formade

instrument med större tonstyrka.


I sina skrifter och teckningar har Leonardo

upprepade gånger skildrat visioner av

strider, mänsklig vildhet, naturkatastrofer

och världens undergång.


Han tecknade mycket studier av unga pojkars

och äldre mäns huvuden.


"Han åstadkommer inte många målningar" säger

en av hans samtida, "ty han är aldrig

tillfreds med någonting, det må vara aldrig

så vackert".


Därför finns det endast ett fåtal verk av

honom.


Vetande skaffade han sig på alla de områden,

men han gjorde det på egen hand.




Sida 11







Leonardo strövade ibland runt i Rinardalen

och tecknade landskap.


Ett av hans största intressen var som jag

nämnde innan matematiska studier. Han

umgicks med lärda män, bland annat en läkare

och magiker som hette Paolo dal Pozz

Toscanelli, som var en av de första som

trodde på möjligheten att ta sig fram

sjövägen till Indien (han skickade faktiskt

en karta till Colombus). Det var troligen

han som väckte Leonardos intresse för

geografi. Leonardo blev med tiden (även

på detta område) en mycket skicklig

kartograf (kartritare). Han konstruerade

även ett vattenur och andra tidmätare.


Leonardo tålde inte att se djur i





fångenskap. Han köpte fåglar i bur som han

sedan öppnade och lät flyga ut.


På den tiden gick många konstnärer med

värja. Men Leonardo bar inget vapen. Trots

sin väldiga kroppsbyggnad var han stillsam

och närmast tillbakadragen. Det fanns i

hans uppträdande något skyggt och

hemlighetsfullt. Han var också väldigt rädd

att någon skulle själa hans idéer och

uppfinningar.









SIDA 12




LEONARDOS UPPFINNINGAR:


Hans ritningar på krigsmaskiner med sina

smart uttänkta detaljer är ofta bara

symboliska uttryck för Leonardos

föreställningar och känslor.


Han har gjort en ritning på en

artilleripjäs, där två mörsare (en sorts

kanoner) sköt iväg två läderbehållare med

med en massa kulor i. Dessa behållare skulle

dela sig så fort de skjutits iväg och ett

moln av kulor skulle regna över fienderna.

Varje kula skulle vara försedd med en

explosiv laddning som skulle explodera i ett

moln av små stjärnor.

Detta projekt var inget som han verkligen

gjorde utan det bara utspelades i hans

fantasi.


Att förse projektilerna med tidsinställda

tändanordningar som fick dem att explodera i

rätt ögonblick var en omöjlighet med den

tidens utveckling. Först på 1800-talet

uppfanns sådana tändanordningar.


Vapentekninken på Leonardos tid var inte

alls outvecklad. Kanongjuterierna i Milano

var mycket berömda.


Leonardo har tecknat en väldig kran och i

den hänger ett kanonrör. Som man ser på

bilden har röret en storlek som på den tiden

var omöjliga att framställa. Arbetarna som

är sysselsatta runt jättekanonen gör väldiga



Sida 13







rörelsestudier.


Leonardo har också konstruerat en filmaskin

som kunde slå filens räfflor jämnt på ett

slätt metallstycke, som sedan kunde härdas

med de metoder som man kände till då.


Den fungerade så att när en tyngd fallit

ner, lyftes en hammare för att skilja den

utskjutande kanten och kuggen, tyngden lyfts

sedan igen med hjälp av en vev och

präglingen av räfflorna på filens yta

fortsatte.


En av Leonardos mest berömda teckningar är

den av en enorm ballista (katapult) med

några avancerade egenskaper.


På nästa sida är en liten bild på den.


Teckningen är så skickligt gjord att den

blivit klassiker bland grafiska verk om

ingenjörskonst.


Leonardo återger den stora bågen i

laminerade delar för att få största möjliga

böjlighet. Bågsträngen dras tillbaka med

skruven och kugghjulet i bildens nedre högra

hörn. Där finns två avfyrningsspakar (nere

till vänster i bilden). Den översta har en

fjäderanordning som utlöses av ett slag med

en klubba, den nedersta utlöses av en

hävarm.









Sida 15




LEONARDOS MUSIK OCH
KONSTVERK:



Det enda säkra verk från Leonardos tidiga år

är det av munkarna i San Donato a Scopeto

beställda målningen som föreställer

"Konungarnas tillbedjan". Denna målning

visar att han var flera år före sin tid. Den

visar resultat som måleriet skulle uppnå

först vid sekelskiftet. Ett stort antal

studier visar hur omsorgsfullt han

förberedde sig för sitt verk.


Leonardo visar här vad han har lärt sig. Men

den glömdes bort och tack vare detta har den

blivit bevarad i oförändrat skick.


Ett annat verk från hans tidiga år var

"Hieronymus med lejonet" som aldrig

fullbordades och som återupptäcktes i början

av 1800-talet i skadat skick.


Det som utmärker Leonardos ritningar och

studier jämfört med andra ingenjörer under

hans tid är hans moderna och konstnärliga

ritningar.

Han lade in väldigt mycket konst i sina

ritningar.


Leonardo arbetade också med att måla

madonnabilder.

Det finns en hel rad med målnigar på junfru

Maria med barn, som Leonardo har målat.

En av dessa är "Madonna Litta".

Hon är hårt målad och dräkten är oskön, men

med huvudels graciösa böjningar förs tanken

Sida 16







direkt till Leonardo.


En av hans teckningar visar ett huvud som

kommer "Madonna Litta" mycket nära.


Leonardo fick så småningom elever och

medarbetare i Milano och en målarskola

började växa fram.


Under sin första Milano tid ingick han

kompanjonskap med familjen de Predis.


De fyra bröderna de Predis var mycket

duktiga konsthantverkare. En av dem var

myntgravör, en träsmidare, en miniatyrmålare

och en porträttmålare. Tillsammans med

porträttmålaren Ambrogio de Predis inledde

Leonardo underhandlingar om uppförandet av

en altartavla i kyrkan San Francesco i

Milano.

Leonardo utförde för altaruppsatsens

mittparti "Madonnan i grottan".

Den finns i två versioner, den ena finns

på Louvre Muséet i Paris och den andre finns

i London.

Den i London är förmodligen en kopia gjord

av en av Leonardos elever under hans

uppsikt.

I den versionen som finns i Louvre svävar

inga helgonglorior över figurernas huvud.

Deras hårlockar glänser och ansiktena lyser

mot bakgrunden av ljusdunklet i grottan.


Med sin tekniska begåvning och sina

talanger som festarrangör uppskattades han




Sida 17







mycket vid Moras hov.


Leonardo har skrivit många skämt, gåtor och

kurositeter som han kunde roa ett sällskap

med. Han har återgivit anekdoter som den om

målaren som man frågar varför han gjort sina

barn så fula men sina figurer på målningarna

så vackra, då svarade målaren:

- Mina tavlor gör jag ju på dagen men mina

barn på natten.


När hertig Gian Galeazzo skulle gifta sig

ritade Leonardo dekorationerna.

Den stora hallen i slottet förvandlades av

gröna grenar till en skogsinteriör. Vid

midnatt visades det ett festspel,

"Paradiset", författat av hovskalden

Bellincioni.



































Sida 18







LEONARDOS "MONA LISA":

Mona Lisa är ett av Leonardos få fullbordade

konstverk, det är faktiskt den enda bevarade

målningen som man till hundra procent vet

att han har gjort. Innan våra dagar har

tavlan varit med om många episoder, bland

annat har den blivit beskuren cirka tio

centimeter på varje sida.


Mona Lisa blev engång stulen från Louvre

Muséet i Paris av en liten oansenlig

arbetsklädd italienare som hette Vinzenzo

Peruggia, han arbetade med att rama in och

sätta glas i tavlor. Vinzenzo gick helt

fräckt in på Louvre Muséet i agusti 1913 och

lyfte ner tavlan och gick ut igen.


Under två år höll han tavlan gömd i sin

vindsvåning Paris medan världspressen

rasade. 1915 förde han tavlan vidare till

Florens gömd i en låda med kläder och

verktyg. Han blev arresterad när han

försökte sälja den till en kosthandlare.


Under rättegången förklarade han att hans

enda avsikt var att föra tillbaka tavlan

till fosterlandet. Han slapp undan med sju

månaders fängelse, och tavlan återlämnades

under en högtidlig cermoni till den franska

regeringen.


Mona Lisa har blivit konsthistoriens mest

omskrivna, besjungna och kommenterade

porträtt. Hon har givit upphov till




Sida 19







noveller, romaner, lovsånger och operor.


Det mest omdiskuterade är hennes leende.

Somliga har funnit det grymt, det har

uppfattats som det "obarmhärtiga leendet hos

en kvinna som kuvat mannen". Enligt andra är

det älskligt. Enligt Walter Pater är det ett

uttryck för "den moderna själen med alla

dess sjukdomstecken".


Det finns ochså uttranden som Leonardo själv

skrivt ner i "Traktat om måleri". Han

skriver att genom lutspel och högläsning har

han framkallat detta ansiktsuttryck på sin

modell.


Man vet inte så mycket om denna modell mer

än att hon var en mycket vacker och fattig

ung flicka som gifte sig med en tjugo år

äldre rik man som var från en väl ansedd

familj. Paret fick en dotter som dog vid låg

ålder.


Modellen var runt 25 år när Leonardo började

med tavlan och det tog drygt fyra år att

göra klart den.






















Sida 21







SUBJEKTIV SAMMANFATTNING



Vad jag har kommit fram till under denna tid

jag har arbetat med detta specialarbete är

att allt det negativa som hände under

medeltiden plötsligt vände och blev

någonting positivt. Alla hade ju haft det

väldigt svårt under medeltiden. Folk hade

haft en massa förbud över sig så de hade

aldrig haft chansen och verkligen göra

vad de ville. Men sen blev det för mycket

och folket gjorde "uppror" (om man nu kan

uttrycka sig så). Man började segla ut i

världen för att upptäcka nya kontineneter,

man gjorde tekniska framsteg, man målade

tavlor, man lärde sig språk, ja listan kan

göras nästan hur lång som helst.


Och den som utmärkte sig mest var ju

Leonardo da Vinci. Han blev ju expert på

vart enda område han gav sig in på. Se bara

på hans målningar och uppfinningar för att

nämna något. De är ju värda miljoner idag.


Detta arbete är något som jag verkligen

gillat att arbeta med.


















Sida 22






KÄLLFÖRTECKNING:



"Leonardo Uppfinnaren" skriven av Ludwig H.